Punkt och slut.

Nu har jag ordnat en ny blogg.

http://oremountain.blogg.se/

Där får ni läsa i fortsättningen (om något skrivs).

Trodde ni inte va?!

Jag har haft seriösa funderingar på att bli mer seriös med mitt skrivande här. Egentligen prioriterar jag ju gangofbitches.blogg.se men ibland får jag sånna där ryck där jag känner att jag vill skriva om det verkliga livet, kanske med en liten liten tuch av överdrift för att göra berättandet lite mer intressant men åtminstone hålla mig 90% till sanningen. Kanske ska göra ett försök? Dock funderar jag även på att flytta denna blogg till blogg.se istället eftersom jag ärligt talat inte riktigt förstår mig på blogspot, tycker bara att blogspot är coolare framför allt eftersom jag och google är bästa vänner. Men vidare coolt är det ju inte om jag inte fattar. Det negativa med blogg.se däremot är ju då att man ser statistik på sina läsare, kan bli deppigt om det visar sig att ingen läser, men det kanske är smällar man får ta? Deras förlust liksom, eller? Tveksamt.

I veckan då?

Är så otroligt jäkla less på skolan nu, på en föreläsning satt jag och funderade på om man inte bara skulle skita i det och ta ett IG i sista delkursen och sen bara leva livet sista veckorna, men någonstans vaknade väl den där arbetsvilliga delen av mig till liv och sa "Elin för i helvete! Nu gör du det bästa av denna situation!". Sagt och gjort. Några dagar senare klär jag och Johanna upp oss i likadana kläder (Jag är snart 22 år och Johanna är snart 23 år) och knatar iväg till skolan. Blommiga byxor dessutom för att påkalla största möjliga uppmärksamhet. Anledningen? Ingen alls förutom att vi tror att majoriteten av klassen tycker att vi är lite off the record så varför inte bara köra på? Det gjorde skoldagen lite roligare liksom. Ja, vi fick en del blickar.

Dessutom har jag och Johanna lagt upp ett schema för hur vi ska klara delkursen. Om vi gör detta för att vi är duktiga?? Nejnejnej, detta gör vi enbart för att chockera våra klasskamrater som som jag tidigare nämnde tror att vi är off the record. Vi ska allt sätta dom på plats! De som klarar sig bäst i livet är ju de som har roligast på vägen.

De blommiga byxorna här, inköpta för 29 kr styck enbart för att de var så fula men i sanningens namn börjar vi alla tre bli lite småkära i dessa brallor, dom är charmiga på något sätt.

P.S.

Nu känns allting lite bättre. Nu ska jag snart äta onyttig mat, undrar vad magen säger om det? Nu blir man väl tjockis också som grädde på moset.

skitrubrik

Hej skitblogg! Anledningen till att jag inte skrivit i dig på ett tag är för att du är så tråkig!! Men nu ska jag skriva vet du, oja! Detta inlägg ska jag tillägna klagandet för idag vaknade jag upp med känslan att att bägaren runnit över för länge sen. Jag vara glad för jämnan men efter ett samtal med Alex så insåg jag att man mår bättre av att klaga lite, därför tänker jag klaga mycket nu!

Vaknade i morse och var inte bakis trots att jag druckit en orekommenderad mängd alkohol igår. Men jag vaknade med känslan av att idag är en sån där dag då jag kommer börja grina om jag slår i tån i michaelas och emelies skitsoffa som står dumt placerat i köket! Jag har liksom tagit mig vatten över huvudet och drunknat. Igår skulle jag skrivit ett prov men läraren segade ju ur totalt så jag kunde aldrig göra det, nu måste jag göra det imorgon istället (sista minuten igen). Någon jävla stilettobitch har trampat min fot blå!! (Varför?? så jävla onödigt). Solen skiner idag, jag vill ha regn så jag kan klaga på vädret, jävla gud. Och nu har jag uppenbarligen drabbats av magkatarr (magkatarr kan uppstå vid olämplig mat, alkohol, rökning och stress) aaaahhhhhhhhhh!!!! Det står ett monster i spegeln också, försvinn!!!!!

Nu ska jag gå till Michaela och be om en kram. Senare idag ska jag prata med Alex så vi kan bestämma ett datum då vår klagodag ska gå av stapeln..

Bilden är på mig och carro. Jag är full. Carro är söt, varför är det alltid så?

Jävla mage, nu gör det ont också, skitdag, skitmage, skitblogg, skitskola, skitspegel, skitstillettobitch, skitalkohol, skit skit skit skit skit skit!!

Och bilen går bra?

Vi har just haft påskmiddag här. Mormor, morfar, morbror och morbrors tjej kommer hem till oss.

Morfar (något ansträngt): Jahaa Elin, hur går det i skolan då?

Jag (övertygande): Det går bra.

Morbror (med uppenbar skeppsism i tonläget): Och hur går det i kalmar då?

Jag (övertygande): Jo, det går bra!

Morbror flinar, han är uppenbarligen inte övertygad av mitt svar.

Morbrors tjej (tonläget helt neutralt): Går det bra i skolan Elin?

Jag (övertygande): Ja, det går bra.

Morbrors tjej (med omedveten förvåning i tonläget): Gör det?

Till er alla där ute: Det går bra i skolan! Jag klarar det jag ska klara utan att ödsla 3761 timmar i bibblan om veckorna. Elin kan om hon vill. Elin kan om hon får göra det på sitt sätt. Elins sätt är kanske inte alltid det mest ultimata för alla men det fungerar. Elin kan.

en pöskahälsning här dåe.

GLAD PÅSK!

Frågor jag undrar över om dagarna när ni tror att jag funderar över vardagliga saker så som dagens tv-program och huruvida micropoppen ska poppas på 700 W eller 750. Nej jag funderar alltså på detta: Varför flyttar sig lakanet alltid åt samma håll när man sover? Varför har jag dåligt minne? Varför skivar sig naglarna enbart på höger hand? Varför tror folk att jag är lespisk? Varför blir jag ljusare när alla andra blir mörkare när jag ändrar kontrasten på alla mina foton? Varför har jag noll koll? Vem uppfann klockan? Vad ska jag bli när jag blir stor? Vad gjorde jag igår? Vem fan är det där?? Kan man få sina bröst att växa om man tänker väx era jävla väx! varje dag? Kan man vinna på triss? Kommer jag bli rik? Hur ska jag bli rik? När ska jag växa upp?

Sen funderar jag även på om man kan växa ihop tankemässigt med någon? Läste just i Johannas blogg att hon tajmat in sin menscykel med sin pojkväns hunds.

Förra veckan var jag ute och gick med två blondiner och plötsligt från ingenstans får jag en snilleblixt! Känslan bara vällde över mig, känslan av att ha kommit på något som man gått och tänk på väldigt väldigt länge. Känslan av att känna att jag vet vad jag vill göra till hösten. Känslan av att vilja engagera mig. Känslan av att vilja börja studera. Känslan av att vilja studera på riktigt! Känslan som sa "Elin, sök nu till sjuksköterskeutbildningen i Kalmar".

Dagen efter ringer min allt för goda vän Nettan upp mig, vi inleder samtalet som vanligt med diverse hälsningsfraser och uppdateringar om senaste skvallret sen går vi vidare till detta:

Nettan: Igår fick jag som en snilleblixt! Jag fick en känsla som sa till mig att jag inte alls ska plugga till frisör som jag hela tiden tänkt, jag vill jobba inom vårde. Jag tror jag ska söka in till sjuksköterska.

Därför undrar jag nu om man kan växa ihop mentalt med människor? Jag har känt nettan i snart 19 år och vi har ju umgåtts i princip varje dag från och till. Kanske kanske har våra hjärnor kopplats samman med elektroner eller någon typ av magnetism som gör att när jag tänker på något så tänker hon samma sak (möjligen en aning trögare men ändå), Kan detta vara möjligt? Det vore ju praktiskt i alla fall...

Here we go again

HERREGUD!

Det har hänt igen!

Men den här gången känns det mycket värre än förr.

Vad är det som händer egentligen?

Det sista jag minns: Jag vaknar och käkar lite frukost, tar sedan min 3*500 sidor tjocka psykologiböcker och lägger mig i sängen för att läsa på om psykologiska teorier. Jag läser men plötsligt blir allting bara svart, som om jag försvinner in i någon sorts koma. När jag nu vaknar upp finner jag mig själv sittandes vid datorn. Internet är på och längst upp i skärmens kant finns flikar som facebook, youtube, blogspot, blogg.se, gmail och aftonbladet.

Jag får plötsligt en känsla av deja vu...

Lik i garderoben.

Vad är detta?

Följande telefonsamtal utspelar sig mellan mig och pappa för några veckor sedan:

Pappa: Är du kär i en tjej?

Jag: Öööö, vad menar du?

Pappa: Ja, jag såg ju att du skrev om "din älskade" på din blogg.

Jag: Va? Jahaaa, vadå?

Pappa: Ja, och så hade du ju en bild på henne.

Jag: På vem?

Pappa: Michaela.

Jag: Jaha haha, neej jag har inte konverterat.

Pappa: Nej okej, jag tänkte ifall du var olyckligt kär i en tjej.

Jag: Hmm neej, så olyckligt kär är jag inte.

Och så händer detta idag:

Jag loggar in på facebook och ser att jag fått en vänförfrågan av någon aalah abdulla som jag inte har den blekaste om vem det är. En gemensam vän, Michaela Gnojek. IGNORE! Ser sedan att jag fått en mail av snubben, jag kopierar texten här ;

Hi
how r u ?
r u studying on sweden?
you have nice picture

i have a question:r u lesbian ? :P

WTF!? Varför tror dom att jag skulle vara lesbisk? Som om jag skulle göra uppror mot hela mansläktet för att jag blir singel? Eller har mitt album på facebook ett finger med i spelet? Hur som helst vill jag nu klargöra några saker.

Jag älskar Michaela. Med kläderna PÅ! Punkt och slut.

Läppar som sitter i ansiktet är väl inte så farligt att pussa? (Jo, jag vet detta kan ha varit en något något osmaklig ordkombination).

En fundering jag har är ju dock hur pappa hade reagerat om jag spelat med i samtalet...

Bjuder på en bild på mig och "min älskade".

svartsjuk? Sjösjuk? Magsjuk? Fyllesjuk???

Jag är medveten om att mina uppdateringar här inte är särskilt bra men nu kommer en i alla fall.

Idag har det nämligen hänt något som måste berättas. Jag skulle inte kalla det sensationellt, och inte heller är det väl något direkt trevligt. Men idag kände något för första gången i mitt liv som säkerligen har hänt ofantligt många gånger i de flesta andras liv. Jag börjar med att spola tillbaka bandet ca 24 timmar.

Det är alltså onsdag den 17 mars och jag befinner mig i en hyrd lokal i Kalmar län. Jag är grönklädd precis som de flesta andra eftersom vi firar saint patricks day. Jag är i trevligt sällskap och jag smuttar på en öl. Denna öl leder till fler öl som i sin tur leder till mycket bra fotografier, lite kundvagnsåkning och en hel del toalettbesök. Kvällen är lyckad och jag går efter cirka 6 timmar hemmåt. Väl hemma sover jag några timmar och vaknar upp torsdagmorgon.

Idag. Torsdag klockan 07.30. Jag vaknar upp, känner mig trött och vilar därför en lång stund. Börjar känna mig hungrig vid 09.30, ni vet sådär riktigt hungrig så man nästan mår dålig. Jag beslöt mig därför för att gå upp och äta lite frukost.

Här någonstans början det.

Något med magen. Någon stämde inte. Jag åt men var i princip tvungen att ligga ner för att få det hela att fungera. Efter fyra stycken knäckebröd mackor gick jag in på mitt rum igen. Inne på rummet drabbas jag av frossa. Jag lägger mig ner men blir rastlös.

Här kommer det.

Jag reser mig upp, och upptäcker till min stora förvåning att någon har vänt upp och ner på min magsäck! Jag springer in på toaletten för att inte tömma innehållet i sängen. En sak är säker, dessa mackor jag åt till frukost fick en rejäl åktur ner i avloppsröret.

Jag ringde min goda vän Alexandra som ska studera till läkare och frågade henne om hon eventuellt kunde förstå vad det var för fel på mig. Hon tyckte symptomen liknade något som man i folkmun kallar "fyllesjuka". Jag har aldrig hört om det tidigare men det ska tydligen inte vara så farligt. Och jag kan nu berätta att jag är helt återställd. Men vilken upplevelse det var!