Pimpad nacke!

Nu är "spiken" utbytt till en vit liten diamant.

Always sunny in a rich man's world.

Idag är det onsdag den tjugofjärde februari år tvåtusentio. Och nu slog det mig plötsligt vad fort februari har gått trots allt, snart mars för tusan!!

Idag tittade solen fram, den va otroligt välkommen och efterlängtad.

Helgen som var var det riktigt tomt och lugnt i korridoren, ingen illa menat till mina underbara korridorskamrater men jag måste säga att det har varit fördjävla skönt när ni varit borta. Jag, kristoffer och anna har dansat på rosa moln, vi har sjungit glada sånger, vi har varit givmilda och förstående. Underbart!!

Som sagt den 24 idag. Mitt liv arbetar på lågenergi och har nu börjar ta till reservmotorn. Startmotorn har dessutom varit ur funktion större delen av veckan. Men imorgon! Det kan jag säga er att imorgon startar officiellt mitt liv igen. Jag blir återigen rik och odödlig!

Buttplug

Kul med lite respons på mitt livs blogginlägg! :D

Nu sitter jag och ska ta tag i kemiplugget som är ett pain in the rectum.

Varför är facebook så mycket roligare hela tiden? Jag har i alla fall lyckats ta mig till stadiet då jag har allvarliga funderingar på att öppna boken, nu åter står bara resten:

2. läsa och skriva

3. memorera

4. Upprepa moment 2 och tre tills huvudet sprängs som en påkommen mygga.

Mitt livs blogginlägg.

Idag på psykologin pratade vi om utvecklingspsykologi, bland annat förklarades begreppet läran om "varat". Alltså att vi vet vilka vi är när vi vaknar på morgonen. Tänkte ge er min bild av mig själv nu, detta är alltså jag:

Jag är Elin Malmberg, född 17 juni 1988 (onödig fakta som jag vet men som egentligen inte ger någon som helst korrekt bild av mig som person). Jag föddes på natten på Falu BB och har under mitt uppväxt bott i den småpittoreska orten Grängesberg (orten på G!). Jag bodde tillsammans med min mamma, pappa, storasyster, storebror och hund i en röd villa med vita knutar (perfect family? och ja, vi hade en volvo kombi). Livet lekte på i vanlig ordning i åldern helt-ovetande-om-framtidens-bekymmer-och-med-totalt-missbildad-syn-på-tid-och-rum. Jag lekte med dockor och en och annan kompis. Jag började på lekis, jag och bästa vännen hamnade i olika lekisgrupper men helt ärligt tror jag att jag gav fulla fan i det, henne lekte jag ju med varje dag ändå liksom. Jag gick på avdelning flodhästen, Nettan gick på avdelning sjöhästen vilket var lite fuskigt vid födelsedagar när dom fick finare gosdjur än oss på flodhästen men whatever. Jag blev moster vid den här tiden (!).

Senare eskalerade mina kunskaper och jag blev uppgraderad till skolan, jag var bra på att skriva, räkna och läsa. Runt tredje klass fick jag svårare för matten, jag gillade inte böckerna. Jag gnetade på med min plus bok medan de andra hade uppgraderat sig till minus. Jag fuskade i skrivstilsboken. Men jag hade mycket kompisar! Vi mimade till spice girls och trodde på fullaste allvar att vi va bäst i världen (rätt skön inställning ändå).

Mellanstadiet rullade fram med kjol över byxan och tröjor som visade magen. Fortfarande levde jag som om jag ägde hela världen. Vi snackade skit om folk med för korta byxor och vi smugglade saft i vattenflaskor på lektionerna.

I sexan var vi tvugna att skriva på lappar vilka vi helst ville gå i samma klass med under högstadiet, hela klassen skulle alltså rangordna sina fem bästa vänner. Jag vet att nettan var högst upp på min lista och jag hoppas att jag va högst på hennes också. Vi hamnade hur som helst i samma klass, 7A. Klassföreståndare: Ari Palosaari.

Nu i sjuan var man tvungen att tänka på allt! Jeansen skulle sitta som ett skinn, dessutom skulle de va tillräckligt vida och långa nertill så att knappt skorna syntes (inställningen till modet va: ALDRIG i livet stuprör!!). Jag va för blyg och snäll för att va ute och supa än så länge och stannade därför snällt hemma medan "alla andra" va ute. Tror även det va kring denna ålder då det sakta men säkert gick upp för mig att min 9 år äldre bror faktiskt hade olagliga intressen.

Fjorton år, sinne för matematik och annat som skolan hade att erbjuda. Fortfarande ganska blyg men på tok för cool för att erkänna det. Mamma och pappa skiljde sig och för ett litet tag såg det ut som att världen skulle försvinna under mig. Men det gjorde den inte, den förändrades bara en gnutta. Exempelvis bytte pappa telefonnummer från 21167 till 21667 så när folk ringde på det gamla numret och ville ha tag på pappa så fick man säga det nya numret, lägga på och efter fem sek ringde samma person tillbaka igen på exakt samma nummer. Då fick man vänligt förklara i tydlig ton att han flyttat och därmed bytt ut EN siffra i telefonnumret (fattar ni vilka problem en skiljsmässa kan skapa???).

Femton år, coolast på skolan och coolast i världen. Gömde 3,5 or i mopeden (förlåt mamma och pappa). Valde gymnasium. Mamma flyttade ifrån huset.

Sexton år, flyttade hemifrån (helst sjukt att jag överlevt när jag tänker på det). Gick på gymnasium i falun, träffade Micha, Zara, Hanna, Ronja och Fanny. Levde livet!

Sjutton år, blev störtkär! Levde livet! Avslutade ett år senare mina gymnasiestudier med hyffsat bra betyg, sjöng "för vi har tagit studenten" i vit klänning och alldelens för små skor vilket senare resulterade i en tå utan känsel i minst ett års tid. Jag läste några strökurser på högskolan (fick en slapp inställning till högskolestudier) Fick i princip topp betyg! Min syster klämde under över 65 timmar ut lilla Alicia, det blonda underverket!

Senare flyttade jag till norge och levde loppan. Slet som ett överkört djur på Trioving som troligen kan vara världens tråkigaste arbetsplats. Kämpade och slet men tjänade framförallt pengar! Pengar som jag ett halvår senare åkte till New York och Mexico för tillsammans med mina två närmaste, Petter och Nettan och så nettans pojkvän som hon förlovade sig med och gjorde slut med två månader senare (Life). Levde livet!

Kom hem med mitt livs bränna och fattig som en lus på Reinfelds huvud. Levde fattigt. Alicia kom senare med en t-shirt med texten "storasyster" på. Jag bestämde mig för att ta tag i mina studier igen, ta en flytt till kalmar och läsa naturvetenskapliga ämnen (i tron om att jag fortfarande var bra på det). Fanny klämde under inte lika många timmar ut underverk nummer två, det brunetta underverket! Lilla Meya.

Jag flyttade till Kalmar där Michaela redan bott under en tid, jag insåg att jag inte alls va bra på matte längre. Jag insåg att bra vänner är värt guld! Jag insåg att kärleken är jobbig. Jag insåg att livet går i för snabb takt framåt.

Så här är jag alltså idag! Elin Malmberg, 21 år omgiven av världens bästa familj och vänner! Något olyckligt kär och med en åldersnoja som kommer krypande men ändå fortfarande med samma inställning som för 11 år sedan: Jag kan besegra världen!

Dock börjar jag känna en krypande känsla av stress över hur det hela ska gå till. Jag inser att jag nyss va sexton och om lika många år kommer jag vara 30. Jag har hittat rynkor i mitt ansikte. Det bästa med rynkorna är att jag vet hur dom uppkommit. Det är nämligen rynkor vid ögonen och ögonen rynkar sig inte när man bekymmrat drar ihop ögonbrynen utan när man hejdlöst skrattar. Man kan alltså säga att jag fått rynkorna av lycka (tack så jävla mycket!). Men jag har då bara en liten undran, om jag nu är 21 år och har fyra rynkor och nu fortsätter leva livet med massa skratt som jag tänkt. Hur många rynkor kommer jag då ha när jag är 50? Ibland har det faktiskt sina fördelar att inte kunna matte.

Värt att nämnas är också att jag faktiskt har två syskon till, en 7 år äldre bror och en 17 (!) år äldre syster, nej jag är inget sladdisbarn. Man kan säga att min far sladdade runt lite som ung. Sen har jag 6 andra syskonbarn förutom Meya och Alicia som såklart och är underverk på denna jord! Dessutom har jag hunnit med att ta körkort, varit med i en långfilm (haha), kissat i kors och en massa annat kul och mindre kul.

Önskade jag hade roligare och fler bilder men jag har ju även hunnit med att bli av med datorn med alla bilder på. Här är lite i alla fall, lagda i kronisk ordning från ca 1985 till 2010 :)

Oj! Vad stökigt det blev! Men jag ska försöka reda ut detta.

Bild 1 är mina bröder Linus och Emil i ungt format. 2 är 4 av 5 syskon, Emil, Carin, jag och Fanny. Bild 3 är jag och nettan på mitt 5-års kalas. 4 studenten. 5 Oslo. 6 jag och nettan. 7 New york. 8 Mexico. 9 Fanny jag och Emil med pappas hund:). 10 från roadtripen i somras, ni ser väl vad vi skrivit med våra kroppar? FEST. 11 kalmar och mina kära tjejer Johanna och carro! 12 jag, alicia, mamma, meya och fanny. 13 papi! 14 år 2010! jag och alex:)

Till: kristoffer

Efter klagomål från grannen kommer här en film tillägnad 100% till Kristoffer Kämpe. Jag gissar på att detta är hans humor.

micha to the ela

Min Älskade fyller 22 år idag! Kom just hem från en utsökt middag hos henne. Puss och grattis på dig kärring!

För några sekunder stod livet stilla och inväntade sitt öde.

NU blev jag äntligen klar med den nya layouten :D

Nu ska jag försöka sova efter en rejäl skräckupplevelse. På väg hem från Michaela vid 23.44 snåret och tog som vanligt hissen istället för att gå de fyra trapporna upp till mitt rum. Och på fjärde våningen stannar hissen i vanlig ordning med en enda liten skillnad, dörrarna öppnas inte! De enda bilderna som spelas i mitt huvud är alla drömmar jag haft om hissar i mitt liv, om hur jag faller rakt ner i tomma intet. Jag får panik! Dessutom har ju kalla fakta dragit igång något på TV om Sveriges livsfarliga hissar. Tack och lov hade jag en vettig människa i telefonluren och efter att ha vågat trycka på dörröppnarknappen för tredje gången så skakade hissen till. Tveksamt tryckte jag en fjärde gång och dörren öppnades som ingenting.

Trappa i fortsättningen!

Från soffpotatis till plugg.

Jahapp, vad har hänt under helgen då?

1. Mitt hår blev kortare

2. Jag förvånade mig själv med hyffsad talang i bowling.

3.Vi festade till det UTAN att gå på krogen = TJÄNADE pengar på mitt festande.

4. Jag gick iväg till stan och inhandlade en bok att läsa till skolan.

5. Jag började läsa boken! Snacka om ett enorm kliv framåt i karriären.

6. Jag köpte ett träningkort och tog mig i kragen och gick iväg och tränade.

Snacka om effektivitet.

Just det ja, jag har kanske glömt att meddela allmänheten att jag härmed läser psykologi och ger fingret till basåret.

Nu ska jag fortsätta att sträckläsa "pillret", en bok om antidepressiva medel, ingen direkt peppande bok. Tjipp hej!