Sen funderar jag även på om man kan växa ihop tankemässigt med någon? Läste just i Johannas blogg att hon tajmat in sin menscykel med sin pojkväns hunds.
Förra veckan var jag ute och gick med två blondiner och plötsligt från ingenstans får jag en snilleblixt! Känslan bara vällde över mig, känslan av att ha kommit på något som man gått och tänk på väldigt väldigt länge. Känslan av att känna att jag vet vad jag vill göra till hösten. Känslan av att vilja engagera mig. Känslan av att vilja börja studera. Känslan av att vilja studera på riktigt! Känslan som sa "Elin, sök nu till sjuksköterskeutbildningen i Kalmar".
Dagen efter ringer min allt för goda vän Nettan upp mig, vi inleder samtalet som vanligt med diverse hälsningsfraser och uppdateringar om senaste skvallret sen går vi vidare till detta:
Nettan: Igår fick jag som en snilleblixt! Jag fick en känsla som sa till mig att jag inte alls ska plugga till frisör som jag hela tiden tänkt, jag vill jobba inom vårde. Jag tror jag ska söka in till sjuksköterska.
Därför undrar jag nu om man kan växa ihop mentalt med människor? Jag har känt nettan i snart 19 år och vi har ju umgåtts i princip varje dag från och till. Kanske kanske har våra hjärnor kopplats samman med elektroner eller någon typ av magnetism som gör att när jag tänker på något så tänker hon samma sak (möjligen en aning trögare men ändå), Kan detta vara möjligt? Det vore ju praktiskt i alla fall...