Flickan som levde i tystnad och mörker.

Idag var det verkligen tungt att kliva upp, det va så mörkt att jag i princip va helt säker på att jag ställt väckarklockan fel men så va det inte! Det va bara hösten som tagit ännu ett stort kliv emot oss. Och nu sitter jag än en gång på Carros rum helt själv, mitt rum är så tomt och ensamt. Som om det inte vore nog med att jag inte har någon dator, nu har TV-kanalerna försvunnit också! Har kommit på mig själv några gånger med att bara sitta på sängkanten, that's it! Jag bara sitter där. Då är det riktigt skönt att man bor i korridor och kan sticka ut huvudet ibland och kanske eventuellt se något trevligt ansikte. Nyss ringde Petter också, riktigt skönt att höra att han överlevt cypern-resan.



I fredags gick mitt och Carolines fredagsmys av stapeln, riktigt god mat! Och i lördags var det fotbollskväll här i korridoren med mycket gäster! Mina peruker som mamma skickade ner kom fram och alla provade runt för att eventullr finna sig själva. Senare drog vi till kåren men där blev jag, Johanna och Sandra riktigt sega och i stället för att köpa en drink så drog vi och köpte kycklingspett med pommes. Sen blev det sängen.